Per blev bergsman tillika uppsyningsman 1801. Per och Britas dotter Stina Persdotter blev mormors mor till Tilda. Även hon var gift med en bergsman och uppsyningsman, Jan Andersson och de bodde i Sörbo. Jan Anderssons förfäder hade också varit bergsmän i flera generationer i Moren och Spjutsbo. Som bergsman följde han bondens rytm över året. När han bärgat de oftast magra skördarna efter sommarens arbete med jordbruket var det dags att tänka på skogen och malmbrytningen. Malmen bröts genom tillmakning ända in på 1800-talet. Genom att elda mot berget blev det skört och kunde spettas loss.

Statens kontrollorgan, Bergskollegium, övervakade att stångjärnshamrarna inte byggdes för nära hyttor, masugnar och gruvor. Det var för kolförsörjningens skull. Bergsmännen saknade oftast den finansiella styrka och tekniska kompetens som krävdes för stångjärnsframställning. Även deras tackjärn hade ojämn kvalitet. De kom därför i konflikt med bruksägarna.

Bruksägarna försökte att säkra sin tackjärnsförsörjning genom att söka tillstånd för egna masugnar. Man lyckades ibland köpa in sig i kooperativa bergsmanshyttor genom att på det ena eller andra sättet förvärva bergsmanshemman. Man försökte även arrendera andelar i driften från overksamma bergsmän i hyttlagen. Bruksägarna bildade en klubb, Brukssocieteten, som i sin tur bildade en stark branschorganisation, instiftad med kungligt brev från 1747 och benämnd Jernkontoret. Jernkontoret tillhandahöll tekniska konsulter även för bergsmännens hyttdrift. Jernkontoret finns kvar än idag och ligger centralt i Stockholm.

Hela bergshanteringen har med sin noggranna reglering många drag som påminner om skråväsendet. Bergsmannen hade inte bara rätt utan också skyldighet att framställa järn och han kunde inte sälja sin mark till någon som bara vill utnyttja skogen.

Vi har även en västgöte i stamtavlan. Det var Anders Blomdahl som var mormors farmors farfar till Tilda. Han slog sig ned i Järsjö källa. Här har jag inte kunnat utreda vidare var i Västergötland han kom ifrån.

Folket i den här släktgrenen blev ungefär mellan 60 och 70 år gamla. Dödsorsakerna var lite olika, rödsot, bröstsjuka och hetsig feber, är några exempel.

Tildas mormor blev föräldralös tidigt, hon var 9 år när hennes mamma dog och 15 när fadern bergsmannen Jan Andersson dog. I och med att han dog 1833 var bergsmansepoken i vår släkt slut. Det var också under den här tiden 1830-40 talen som bergsmansbruket hade sin sista storhetstid. Därefter började de konkurreras ut av de stora järnbruken som framställde järn av mycket god kvalitet till låga priser.

Det är också nu som statens hårda styrning av järnproduktionen avvecklas. Tackjärn och smidesjärn fick därmed framställas av vem som helst och var som helst. Det banade väg för industrialismen som kom att leda till de flesta av bergsmanshyttornas död.

Som föräldralös fick Tildas mormor Stina Jansdotter söka sig ut och skaffa sig anställningar som piga på diverse gårdar.

1846 gifte hon sig med kolaren och jordbrukaren Göras Anders Andersson, och flyttade därmed till Tolvsboberget. Göras Anders föräldrar var båda två från Tolvsboberget och de hade haft sina förfäder boende där i minst fyra generationer. Tolvsboberget var ingen by utan bara några gårdar uppe på en höjd. Nedanför blånande åsar och vid klart väder skymtar man husen i Smedjebacken.

I stugan som blev deras hem ända upp i ålderdomen, föddes sju barn, av vilka fem nådde vuxen ålder.

Göras Anders, var en storvuxen karl, stark och arbetsam. För att hjälpa upp ekonomin högg han milved och kolade och körde järn från hyttor och hamrar i Björsjö, Nyfors och Hagge ner mot Köping. Om vintrarna när han låg ute på de långa körningarna kunde det bli brännvin, ibland för mycket. Under en sådan körning fick han järnlasset över sig och blev skadad i huvudet. Han forslades fram till Smedjebacken, där Axel Höjer var läkare. Han lagades och läkte ihop, och Höjer gav slutbesked."Nu ska du förbanna dig på karl att aldrig smaka brännvin mer, för då är du förstörd karl innan du blir förti år". Beskedet gjorde nog intryck. Men det blev brännvin igen, och det kunde rinna över. Som elva-tolvåring fick äldste sonen Petter (Per) vara med på körningarna och svara för att hans far kom hem.De erfarenheterna satte djupa spår hos honom. Han blev under hela sitt liv ytterst måttlig med starkvaror.

Någon ordnad skolgång blev det knappast för barnen. Det fanns visserligen något slags skollärare, som gick runt i byarna. Av honom lärde de läsa och skriva men inte mera. Det var trångt i stugan på Tolvsboberget både om utrymme och bröd. De äldsta barnen fick tidigt gå ut i arbete hos främmande. Tildas mamma Christina Maria tog anställning som piga på Prostgården. Hon var 34 år när hon träffade kolaren och arrendatorn Fredrik Jansson och gifte sig. Hon hann få tre döttrar innan hon alltför tidigt avled 1895, 42 år gammal. Tilda som var yngst var bara 11 månader.

Christina Marias äldste bror Petter Andersson arbetade på pråmarna som fraktade järn över Barken genom Strömsholms kanal ner till Stockholm. Han fick frossan. Man visste egentligen inte riktigt vad det var men doktor Höjer hade iakttagit att den främst angrep folk som arbetade på sjön. Per fick sjukdomen (malaria) i en alldeles särskilt svår form. Han gick hemma i två år och var en belastning för föräldrarna. En dag sa hans mor rakt ut till honom: - Det blir aldrig karl av dig Petter, det vore bäst du fick slippa.

Slippa betydde dö. Men Petter gav inte upp. Han lyckades få komma med i en småbarnsskola fastän han var fullvuxen. Där lärde han sig de fyra räknesätten, sen var skolgången slut. Då han äntligen blev frisk började han arbeta på byggen och det var under en byggnation i Smedjebacken som han träffade Johanna Wippson som han gifte sig med. De fick fem söner. Son nummer två fick en barnsjukdom och dog i späd ålder. Den sistfödde utvecklades inte normalt på grund av en förminskad sköldkörtel. Han avled 10 år gammal. Gustav, den förstfödda, högt begåvad var sjuklig. En tbc-infektion i ungdomen som inte blev botad gjorde att han dog när han var 46 år. Alfred avled också för tidigt. Han gjorde sig en lysande karriär men det gjorde att han gled in i ett alltför hetsigt liv som satte spår i hans verksamhet.