Ett nedslag i historien på Adolf Fredriks tid,  en bouppteckning från 1763 berättar....

Katarina Hindersdotter (dotter till Hindrich "Henni" Michelsson och Karin Mattsdotter) född den 1 oktober 1711 i Söndagsbyn, Kittlingsberg, död den 16 januari 1763 i en ålder av 51 år och 3 månader. Dödsorsaken var brännsjuka, det kunde vara vilken infektionssjukdom som helst men precis som det låter hade man mycket hög feber.

 

Katarina gifte sig med Daniel Mattsson 1737 och med honom fick hon 11 barn, 6 söner och 5 döttrar av vilka 7 dog som barn. 1746 hade Daniel Mattsson köpt in en halv systerdel i hemmanet Söndagsbyn av sin svåger Pär Nilsson i Södra Hörken.

 

Vid Katarinas bouppteckning som förrättades i början av september 1763 närvarade förrättningsmännen Petter Jansson vid Sundet och Nils Staffansson från Abbortjärn samt maken, kolaren Daniel Mattsson, de fyra efterlevande barnen; Abraham, Daniel, Matts (som var omyndig) och dottern Anna samt hennes man Halfvar Jansson från Björsjö. Till Matts förmyndare var Jan Bärtilsson från Söndagsbyn utsedd. Vid bouppteckningen delade man upp laggkärlen, allt annat lät man vara.

 

Katarinas bouppteckning avslöjar att de levde ett förhållandevis bra liv materiellt sett. De samlade tillgångarna, inventarier och fast egendom uppgick till 6168 Daler kopparmynt. Den fasta egendomen hus, åker och skogar var värt lika mycket som alla inventarier ihop, det vill säga c:a 3000 daler. Daniels skogar och åkrar var på 1157 snesland och 9 bandland. Omräknat till dagens mått var det en yta på 138948 kvm alltså 13,8 ha. Där ser vi att tiderna verkligen har förändrats, idag hade inventarierna haft ett värde på en femtedel av markens värde.

 

Kontanta pengar var inte upptaget. Inte heller kläder förutom en svart kjol, en svart tröja och en rock. De kanske inte hade mer kläder än de som de stod och gick i och på grund av det ringa värdet var de inte upptagna. Pengar vet vi att de rörde sig med eftersom en kassabok finns bevarad. En kassabok som Daniel tog över efter sin svärfar och som sedan Daniels son Abraham tog över efter honom. Ur kassaboken kan man utläsa att de tre generationerna levde på ett ungefär likartat sätt, deras inkomster fick de från forkörning mellan hyttor och bruk. Daniel hade en omsättning på ca 500 daler per år. För pengarna köpte han för det mesta  ett par rullar tobak varje månad, salt, sill, strömming och säd från bruksmagasinet. Han betalade organisten i kyrkan för att han spelade på högmässan och betalade skatt som då kallades kronoränta.

 

Vid den här tiden hade man två olika räknesystem, antingen räknade man med silvermynt eller kopparmynt. En daler kopparmynt = 4 mark kopparmynt =  32 öre kopparmynt. 1 öre kopparmynt =  24 penningar kopparmynt. I större summor räknades så gott som aldrig med mark, utan med daler, öre och penningar. En benämning som 5:17:9 var alltså vanligen liktydig med 5 daler, 17 öre och 9 penningar.

 

Det är svårt att bilda sig en uppfattning om hur stor deras förmögenhet egentligen var. En bra häst var värderad till 280 daler k:mt, så man kan säga att de hade fast och lös egendom motsvarande 22 hästar. Vid tiden för bouppteckningen hade de bara två obetalda räkningar, en till Malingsbo bruk på 132:25 och en till Kloten på 152:12. Fattigandelen som var på 8 daler och 3 öre betalade Daniel själv och likaså kostnaden för värderingen på 3 daler utan att det påfördes bouppteckningen.

 

Inventarieförteckningen berättar en hel del om hur de levde. Det verkade som om de höll på med viss upprustning på gården vid den här tiden. De hade två boningshus, ett äldre och ett nytt. Kanske det byggdes nytt för att sonen Abraham skulle bo där. Han gifte sig vid tiden för bouppteckningen i september 1763 med Stina Johansdotter. Deras första barn Daniel föddes året därpå i december 1764.

 

Den nya stugan var ihopbyggd med en bod under ett tak. I boden stod ett gammalt bord. I stugan fanns spis med häll, två fönsterbritsar, en väggfast säng samt bord och säte. Här stod också ett nytt stort skåp och ett nytt hörnskåp. Stugan var inredd med golv, innertak, dörr med gångjärn och lås. Den äldre stugan var lite större, den hade förstuga, vardagsstuga och kammare. Spis fanns i båda rummen samt häll i vardagsstugan. Det fanns både golv och innertak även här, två fönsterlufter, två väggfasta sängar och bord med säten och bänkar, ett stort skåp och ett hörnskåp, en stor kista och en målad karmstol. I rummet fanns också ett par fårskinnsfällar, en oxhud och en kudde av skinn.

 

En  källarbod med svale fanns på gården, den hade en välvd källare under och norr om stugan stod en liten bod. Nya byggnader på gården var ett brygghus som fortfarande var oinrett och två nya fähus, ett större och ett mindre. Det fanns ett stall med foderlada under ett tak, en badstuga och en fullt utrustad klensmedja. Förutom stora foderladan vid fähuset hade de sju lador utplacerade på åkrar och tegar och en ria.

 

Av djur hade de en tjuroxe, åtta kor, två kvigor och två kalvar. Korna namngavs i bouppteckningen, t ex Lilja, Svana, Fröjda, Vithuvud och Snögås. Kvigorna hette Snälla och Löva. De hade sex getter, två bockar, två årsgamla bockar och en killing, en gris och elva större och mindre får. Hästar fanns också på gården, den yngsta var grå och den äldre hästen var svart. Till dem fanns alla tillbehör som ridsadlar både mans- och kvinnosadel och en klövjesadel, betsel och tömmar. De finare selarna och skaklarna var målade. Fordon att åka i efter hästarna fanns att välja på. Hästarna användes naturligtvis mest i arbetet och till det fanns stockdrögar att dra hem timmer från skogen med, kolslädar med skrindor, fyra olika malmslädar och ryssar. Två kyrkslädar kunde man välja mellan, det fanns också vanliga körslädar och skrindor. Åkerharv, finplog och vändplog fanns givetvis också. Ett vanligt nöje på den här tiden var att man körde i kapp hem från högmässan på söndagarna. I bouppteckningen fanns upptaget en stor kappsläde och en mindre dito.

 

Av inventarierna kan man utläsa att de verkligen levde i självhushåll. De gjorde det mesta själva, allt från skinnberedning till skotillverkning, kardning, vävning och smör- och osttillverkning. De hade väl tilltaget med husgeråd och stora förvaringskärl, man lagade mycket mat. Maten fick man dels genom det egna hushållet och dels genom fiske. Daniel hade en ökstock, (ett gammalt ord för eka) olika sorters fiskeutrustningar, ett skottnät som var en typ av dubbelt nät, nio läggnät (användes företrädesvis för abborre) och sex mjärdar. Det fanns kräftor i Sverige redan 1720 men mjärdar användes också för att fånga mört. Det fanns inte några skjutvapen upptagna i bouppteckningen.

 

Grytorna var stora och många, det fanns långpannor, rundpannor, skaftpannor och stora grytor om fem kannrum. Porslin fanns inget, de hade 3 ½ dussin trätallrikar och 4 dussin träskedar, de drack ur stop, halvstop och stävor. Maten förvarades i diverse träkärl som tinor, tunnor och såar. Av glas hade man en större flaska och 4 mindre. Av vanliga glas hade man bara något enstaka av vitt, brunt och grönt glas. Mått, rivjärn, trattar och formar var av bleck. Till finare måltider använde man tenntallrikar och metallskedar. Av stengods fanns 7 djupa och 7 flata fat, 7 örskålar och 3 krukor. Av koppar fanns en del föremål, två brännvinskannor, kittlar med järnöron, en förtennt panna och en gammal tratt. En kittel och ett gammalt bäcken i mässing. Av silver hade de värdeföremål värderat till 216 daler, två förgyllda brännvinskaggar, en fotkagge och en förgylld brännvinssked.

 

Ibland handlade man av knallarna som kom från Sjuhäradsbygden i Västergötland. Bland inventarierna fanns västgöta hårklädnad, västgöta kniv och ett västgöta bordtäcke. Ett bordtäcke var ofta en broderad praktvävnad och användes som bordsduk. Man använde även vanliga vävda dukar. Sängkläder var hemvävda lakan, grövre och finare av lärft, man hade kuddar och täcken. När det var riktigt kallt låg man på fårskinnsfällar, eller drog dem över sig. Blågarnslakan användes som badlakan.

 

Daniel fortsatte arbeta ända fram till sin död. Han avled av rödsjukan den 19 september 1773. Rödsjuka var troligtvis det detsamma som dysenteri, en akut inflammation i tarmarna med blödningar som följd.

 

Daniel fick uppleva två små barnbarn hemma på gården. Sonen Abraham och hustrun Stinas son som föddes 1764 fick som brukligt var heta Daniel, precis som sin farfar. Dottern Catharina (senare känd som Spann-Karin) föddes 1771, samma år som teaterkungen Gustav III blev kung och Sverige gick in i den gustavianska tiden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 

 

 

 

 

 

 

 

Tillbaka »

bergslagsanor.com