Petter Lorensson Boman

Från Sjuhäradsbygden reste knallarna, över hela Sverige och sålde sina varor. På gårdarna underhöll de sina kunder med berättelser från stora världen.

Redan på 1380-talet har det berättats om att västgötabönderna sålde lärft (linne) i Bergslagen. Det utbredda bondesmidet knöt tidigt samman Sjuhäradsbygden med Bergslagen, dit man förde boskap och vävnader för att byta mot järn, som sedan smiddes. Det var alltså inte textiltillverkningen som var det viktigaste under 1600-talet även om det naturligtvis förekom. Under 1700-talet ökade smidet allt mer och kvaliteten blev bättre. Bland annat gjorde saxtillverkningen stora framsteg i Bredareds socken (Vedens härad) dit också Borås hörde.

Långfärdsknallen använde tidigt klövjehästar vid sina resor. När vägarna förbättrades körde han med häst och vagn. När han kom fram till sitt handelsområde ställde han hästen vid någon gård där han också övernattade. Sedan tog han fässingen - den traditionella knallesäcken - över axeln och vandrade omkring i bygden. Det var inga små lass som knallarna förde med sig.

Det var så som Petter Boman kom till Hellsjön i Grangärde. Säkert hade han varit dit många gånger innan han till slut skaffade sig en fjälla där. Det är en hisnande tanke att fantisera om att om vi kunde färdas bakåt i tiden och träffa Petter skulle vi finna att det var precis så han uttryckte sig när han talade om för sina kompisar att han tänkte gifta sig. Knallarna hade nämligen ett eget hemligt språk som kallades månsing, när de talades vid sinsemellan. Många av knalleorden har gått vidare till modern slang som till exempel fjälla (flicka), tjack (handelsvaror), spänn (gällande valuta), kosing (pengar), krita (kredit) stålar (pengar) bira (öl) och kis (pojke).

Petter Boman föddes i Borås den 14 november 1707, han döptes dagen efter till Petter Lorensson, Petter efter sin farfar. Hans föräldrar var Lorens Pettersson Bark och Magdalena Görgesdotter, senare upptagen som bara Görg i kyrkböckerna.

Lorens och Magdalena vigdes i Borås den 3 april 1706. Lorens far stod upptagen som bara Petter. Modern stod inte med, vilket tyder på att hon redan då var död. Magdalenas föräldrar hette Görgen Freundt och Ingri. Lorens var volontär. Han var alltså nyinryckt i det militära. Det var i allmänhet söner till de mer välbeställda som blev volontärer. I gengäld att de inte fick betalt, kunde de istället snabbt avancera till högre befattningar.

Knappt två månader efter vigseln fick de en dotter. Den 28 maj 1706 föddes Cathrinna.

Jag har därefter inte kunnat spåra familjen förrän Petter dyker upp i Hällsjön 1754 som Handelsbetienten Petter Boman. Knallarna tog sig ofta egna namn och gissningsvis hade han valt Boman efter de två första bokstäverna i Borås, istället för Boråsman blev det Boman.

Han gifte sig 1754 med den 17 år yngre Elisabeth Olsdotter. Dotter till Skogvaktare Olof Larsson född 1675 i Kila, Värmland och hans hustru Karin Larsdotter född 1689 i Ludvika. Karin var född oäkta, ett epitet som följde henne hela livet i kyrkböckerna. Hon stod i husförhörslängden som oäkta hustru till Olof Larsson! I födelseboken för henne står inte hennes mamma med som brukligt är men däremot står fadern upptecknad istället; "Lars Knutsson i Borås, Sven Barks tjänare". Där kom namnet Bark igen. Antagligen var Sven Bark också knalle och hade denna Lars anställd.

Petter och Elisabeth får 5 barn. Den äldsta som fick sin fars namn Petter föddes i juli 1754 samma år som de gift sig. Exakt ett år senare föds Brita Stina men hon blev bara 3 år, hon dog 1758. Johan föddes den 4 juni 1756 och det var han som förde vår släktgren vidare. Hans Boman föddes 1759 och det stod i kyrkboken att han avled i Finland 1790. Den yngsta Catharina föddes 1763.

Petter avled 10 år senare den 2 januari 1773.

Hans hustru Elisabeth Olsdotter gifte om sig två år senare med gruvarbetaren Anders Samuelsson. Elisabeth var nu 51 år så de fick inga gemensamma barn.

 

 

 


 

 

 

 

 

 

 



 

 

 

 

 

Tillbaka »

bergslagsanor.com